För jag har inte tagit studenten. Eller jo, första gången.

Klockan är 05.34 och jag har precis lagt mig i sängen. För en kvart sen kom jag hem från en av de mest underbara dagar någonsin i mitt liv.

Jag cyklade ensam hem i den sedan länge uppgångna solen och bara njöt. Allt var så tyst och lugnt så att det kändes som att jag var den sista människan kvar. Solen sken över sjön och ljuset var så vackert. Det enda som hördes var ljudet av vinden mellan träden, fågelkvitter och ljudet av däcken på min cykel mot grusvägen. Så ljuvt, fantastiskt, underbart.