Min mamma samlar på muminkoppar. Det var väl inte riktigt tanken då hon köpte den första på nittotalet, det bara råkade bli så. Det var inte heller tanken att hon skulle samla på skålar och fat men det råkade bli så också då hon fick några i present en gång. Men kopparna är fortfarande viktigast.
Varje gång någon i vår familj väljer en kopp så väljs den utifrån humör, eller hur man skulle vilja må för tillfället. Min mamma väljer ofta Snusmumrikens kopp då hon är precis som honom. Ibland väljer hon Filifjonkans kopp och Tofslans och Vifslans fat då hon både vill städa och göra fint och samtidigt bara leka med trollkarlens hatt. Min far däremot får sällan välja själv då han är den busigaste man i hela världen. Han har mer energi än Pippi Långstrump och Lilla My tillsammans. Han får alltså ingen kopp med Stinky eller Lilla My på, för vi vill ju inte att han ska vara så uppe i varv. Han får ofta den turkosa med Sniff som sitter och gosar med en liten kattunge, eller Mumintrollets pappa som antingen sitter och njuter i solen eller med sitt fiskespö.
Jag brukar välja Mårran för att hon är min favorit av alla muminfigurer. Men även för mig så beror det lite på humör. Jag kan välja Mymlans kärleksfulla kopp då jag är med David och är så kär som det bara går att vara eller så kan jag välja Lilla My's gula kopp med paraplyet bara för att den är så pigg och fin. Jag tycker också om polisens klargröna kopp.
Fast egentligen älskar jag alla koppar lika mycket.
1 kommentar:
Älskade, älskade mumin muggar, samsas med den underbara jättebuketten tulpaner jag fick på min födelsedag! Två flugor i en smäll, ett kort jag måste få från dig kära dotter!
Skicka en kommentar